Gårdagen bestod av massa små ärende, tog tex tag i att ta kort till mitt körkort nu efter ett halvår . Jag träffade även min vän Jasmine som jag inte har träffat på ett långt tag. Men det är så skönt med henne, vi kan vara utan varandra i evigheter men direkt när vi ses har vi roligt tillsammans och kan prata i flera timmar. Jag tror det är en sådan vänskap som kan hålla längst , för man ses ju inte varje dag nu när man har tagit studenten och ska åt olika håll.
Hur som helst var det jätte mysigt och det är skoj att hon är i USA när jag kommer dit så man kan ses :)




På kvällen bestämde jag och annan vän oss för att åka till väla. Jag hämtade upp henne med bilen och hade inte hunnit mer än 10 m när hon börja skaka som fan och kipa efter luft. fy fasen vilken panik jag fick . jag förstod ju att det var ett epilepsi anfall men inte tusan visste jag vad man skulle göra.  Så jag ringde hem till hennes föräldrar, inget svar, ringde till mamma som tog en evighet på sig att svara. Tillsist fick jag tag på mamma med gråten i halsen så tala hon lugnt om att jag skulle se till så att tungan inte låg i halsen så att hon fick luft. Sen kom grannen springades och hjälpte mig. Tillslut sluta hon skaka, och hon vakna till lite fast helt omedveten om var hon var och vad hon hette typ. Så det blev sängen för henne. Usch det var hemskt att se en av sina vänner kipa efter andan på det sättet, men man lär sig något nytt varje dag, nu vet jag hur ett epilepsi anfall ser ut .
 (Ska även påpeka att jag fick motorstopp 3 gånger påvägen hem så man var lite chockad)